Ahlbäck från Bjärnå
Bjärnåsläkten Ahlbäck har fått sitt namn från soldaten n:o 39 vid Bjärnå kompani, Tönnes Ahlbäck (ca 1683-1739). Hans dotter Anna (1732-1812) var i sitt andra äktenskap gift med torparen Erik Jöransson (1728-1772) och av deras två kända barn antog sonen Erik Eriksson (1769-1808) släktnamnet Ahlbäck. Liksom sin morfar blev denne soldat och stupade under 1808-1809 års krig.
En kort sammanfattning av släktens tidigaste led finns i rutan nedan.
En kort sammanfattning av släktens tidigaste led finns i rutan nedan.
Far och son i Röda gardets tjänst
Den bild som utformas när man läser förhörsprotokollen och domsluten över Frans Olof och Väinö Olof Ahlbäck skiljer sig på många punkter när det gäller både motiv och bevekelsegrunder till varför dessa valde att ansluta sig till rödgardisterna. Frans (f. i Bjärnå 1876) var familjefar med ekonomiska bekymmer samt hustru och två minderåriga barn att försörja medan sonen Väinö (f. i Dragsfjärd 1901) agerade mer av personlig övertygelse och förmodligen med ett visst mått ungdomlig äventyrslust.
Trots att tiden i fånglägret för dem båda endast varade i några månader kan detta inte ha varit någon angenäm upplevelse. I de trångbodda cellerna var hygienen undermålig, sjukdomar härjade och födan var bristfällig. Under åren 1918–21 dog över tiotusen fängslade rödgardister av undernäring och i olika smittosamma sjukdomar. Om hur livet tedde sig för Frans och Väinö direkt efter frigivningen vet vi dessvärre inte mycket. Väinö återvände till Hangö där han verkade som sten- och betongarbetare. Frans' hustru Johanna (f. Laukka i Haapavesi 1872) avled 1922 och Frans hann ännu gifta om sig två gånger innan han själv avled i Hangö 1966. Väinö dog som änkling 1991.
Läs mera i artikeln nedan om Frans och Väinö Ahlbäck.
Trots att tiden i fånglägret för dem båda endast varade i några månader kan detta inte ha varit någon angenäm upplevelse. I de trångbodda cellerna var hygienen undermålig, sjukdomar härjade och födan var bristfällig. Under åren 1918–21 dog över tiotusen fängslade rödgardister av undernäring och i olika smittosamma sjukdomar. Om hur livet tedde sig för Frans och Väinö direkt efter frigivningen vet vi dessvärre inte mycket. Väinö återvände till Hangö där han verkade som sten- och betongarbetare. Frans' hustru Johanna (f. Laukka i Haapavesi 1872) avled 1922 och Frans hann ännu gifta om sig två gånger innan han själv avled i Hangö 1966. Väinö dog som änkling 1991.