Jankov 1645
Då man diskuterar de avgörande slagen under trettioåriga kriget är det främst slagen vid Breitenfeldt år 1631 och Lützen år 1632 som kommer på tal. Det förra för att det var en av svenskarnas största segrar genom tiderna, det senare för att det var där kungen stupade.
Men det är få författare som uppehåller sig vid slaget vid Jankow, den 24 februari (enligt julianska kalendern, 6 mars enligt gregorianska kalendern) år 1645, då Lennart Torstensson besegrade de kejserliga. Med femtontusen man och ett lättrörligt artilleri besegrade han en kejserlig armé under general Hatzfeld. Slaget vid Jankow intar en framskjuten plats i svensk krigshistoria, dels som en överlägsen triumf för Torstenssons ledarskap som fältherre, dels för att detta var första gången man kan säga att artilleriet avgjorde utgången av ett svenskt fältslag. Strate- giskt innebar segern att svenskarnas väg till Wien låg öppen. Jankow har i litteraturen, då det gäller drabbningen 1645, ofta förväxlats med den närbelägna orten Jankowitz
Men det är få författare som uppehåller sig vid slaget vid Jankow, den 24 februari (enligt julianska kalendern, 6 mars enligt gregorianska kalendern) år 1645, då Lennart Torstensson besegrade de kejserliga. Med femtontusen man och ett lättrörligt artilleri besegrade han en kejserlig armé under general Hatzfeld. Slaget vid Jankow intar en framskjuten plats i svensk krigshistoria, dels som en överlägsen triumf för Torstenssons ledarskap som fältherre, dels för att detta var första gången man kan säga att artilleriet avgjorde utgången av ett svenskt fältslag. Strate- giskt innebar segern att svenskarnas väg till Wien låg öppen. Jankow har i litteraturen, då det gäller drabbningen 1645, ofta förväxlats med den närbelägna orten Jankowitz