Skuru by
Namnet Skuru är belagt som byanamn i Pojo socken redan år 1359. Namnet av allt att döma syftat på den trånga dal som i nordvästlig riktning går från Pojoviken in mellan Skuruberget och Skurubackens berg. De dialektala orden skuru och skoro är enligt Huldén identiska med högsvenskans skåra (Huldén 2001:218). I Pojo ingår bebyggelsenamnet även i benämningen på Skurusundet, -backen, -berget, -skogen, -viken och -ån. Ortnamnet Skuru förekommer även på olika håll i Sverige, i bland annat Östergötland (3) samt i Stockholm (1), Örebro (1) och Kalmar län (1). Utöver dessa finns i Sverige ett stort antal terrängnamn såsom Skurudal, -gata, -hatt, -häll, -sjö, -sund och så vidare. Dessa förekomster talar emot att ordet skuru, vilket vissa ortnamnsforskare velat hävda, skulle vara ett inlånat finskt kuru i betydelsen fördjupning mellan berg eller bergsskreva. Ortnamnsforskarna är emellertid inte på det klara med hur finskans kuru förhåller sig till den äldre svenskans skura eller skåra (Valtavuo-Pfeiffer 1998:103).
Observera att denna sida är under bearbetning. Bilden ovan är från Skuru järnvägsstation (Museiverket).
Litteratur:
Huldén, Lars: Finlandssvenska bebyggelsenamn. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland, 2003.
Valtavuo-Pfeiffer, Ritva: Terrängnamn i Svenskfinland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland, 1998.
Observera att denna sida är under bearbetning. Bilden ovan är från Skuru järnvägsstation (Museiverket).
Litteratur:
Huldén, Lars: Finlandssvenska bebyggelsenamn. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland, 2003.
Valtavuo-Pfeiffer, Ritva: Terrängnamn i Svenskfinland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland, 1998.